Finland i mitt hjärta

En gång var jag på begravning i Finland, Helsingfors. Jag har varit på flera begravningar i Finland tidigare.

Denna gång var det den 10 Mars* 2012. Det var en stilla grådaskig dag med massor av blöt snö i utkanten av Helsingfors tätbebyggelse på Malms Östra kapell. ett tjugotal inbjudna personer var närvarande. Min systers sambo hade gått bort. Hastigt och utan förvarning. Sådant händer. Ett liv tillsammans under 23 år sätter sina spår i människans själ. Det blir en tomt rum i hjärtat för de flesta.

Stillhet i kapellet, tjugotre närmast sörjande bevittnade ceremonien med nedböjna huvuden kring kistan.
Snart skulle en åldrad kropp brinna till aska. Blommor, kransar med sidenband och därtillhörande lappar med sirliga texter om ett sista farväl. Allt skulle förvridas och slickas av giriga flammor i en värme som kroppen i kistan aldrig tidigare känt.

Farväl du en gång så kära ståtliga vän. Vi ber...

Efteråt samlas man till en måltid. Närheten till kapellet och ovanpå en begravningsbyrå. Lite lätt sallad och kaffe samt minnestal av de närmaste. Även goda historier om den döde togs upp. Rikligt med humor...    

Det är alltid sorgligt med begravningar.  

*(Man skriver inte månadens namn med versal, men just detta datum är mycket viktigt för mig så jag bryter mot alla rättskrivmningens regler. Någon som invänder...?)

                                         Finland 

Min inställning till Finland och speciellt södra delen har blivit påtagligare med åren. Det är nu över fyrtio år sedan jag "invandrade" till Sverige. Jag känner mig som en Svensk, men i hjärtat är jag finsk. Jag kommer aldrig att glömma mitt födelseland. I tankarna vänder jag mig ofta till min uppväxt och barndomsstigar till de kära, av inlandsisen formade klipphällar. Barrskog med stilistiska bergstallar och massor av ljung och mossa.

Träden var utmärkta klätterträd. De gav mig tröst och stillhet. Jag kunde sitta i timmar uppflugen i en talltop och bara njuta av utsikten och skogens sus,.. fäglar satte sig i närheten, ringduvor koltrastar bofinkar, ljungpiparen och flera... Jag var ett med skogen.
                                                                 
Vårt hus var byggt direkt på berget. Byggmästare var min far. Tiden för byggen var 1923. Två nästan identiska tvåvåningshus i trä med totalt tolv familjer och nästan lika många barn.

Jag har ritningarna kvar av husen, vilka jag fick nyligen av min släkting i Vasa.

Jag återkommer med mera detaljer från Finland.